Moderaterna har bokstavligen talat ”två uns förnuft”. Det är tydligt hur skolningen i moderata ungdomsförbundet påverkat partiets företrädare när man liknar politiken med en drink. Är det bara jag som blir orolig när landets styrande politiker tror politik är lika enkelt som att blanda till en schysst drink?

Igår rapporterade TT att Netanyahus regering röstat för ökade medel till bosättningarna på Västbanken. Att den israeliska regeringen vill fortsätta att utöka bosättningarna, som alltså är tusentals bostäder som byggs på palestinsk mark för att isolera, kontrollera och provocera palestinierna – ja det är ett solklart bevis på att de inte har ett fredsavtal i sikte. Det ligger i Israels intresse att ockupationen och förtrycket av det palestinska folket fortsätter, för som ockupationsmakt är det inte mycket de förlorar på det. Åtminstone än så länge, men om de insåg vad som är bäst för Israel skulle de backa tillbaka och lämna palestinierna i fred. Israel kan inte ges fritt spelrum mycket längre nu, och om inte det internationella samfundet griper in och kräver en uns rättvisa så kommer till slut det palestinska folket att resa sig upp ännu en gång för att frigöra sig från apartheidregimens förtryck. En tredje intifada väntar om ingen tar och säger ifrån. Det är som vän i Palestina sade till mig när vi var där sist; ”Israel is like a spoiled child. If you love your child and want what’s best for it, you’ll give it some tough love”.

Jag ser snön falla över Uppsalas domkyrka utanför mitt fönster och ”smygsuper” som en vän kallade det – att ta sig lite glögg dagtid, vilket faktiskt är helt okej i december. Försöker plugga men hoppar mest mellan olika spellistor på Spotify för att få rätt stämning att infinna sig. Nu lyssnar jag på det här, men studiedisciplinen lyser med sin frånvaro. Måste nog skärpa mig nu. Imorgonbitti ska ett pm kunna presenteras, och något klokt ska väl sägas på ett seminarie också.

Helgen har varit fullspäckad med internationella projekt. Uppsalas socialdemokrater fortsätter göra ett gott intryck hos mig, inte minst med den internationella solidariteten som tycks vara stark bland medlemmarna. Igår anordnades en internationell dag där alla internationella projekt som just nu drivs presenterades. Utöver Palestinaprojektet som vi fick chans att tala om driver man projekt i Djibouti, Filippinerna, Vitryssland och Mocambique. Riktigt spännande folkbildnings- och partistödsprojekt som har stor potential att växa ännu mer. Idag har jag varit på möte med det socialdemokratiska studentförbundets Burma-utskott. Även där blev jag inspirerad och sugen på att göra mer. Om alla ska med måste hela världen med -vilket kräver mer internationellt engagemang och politiskt mod. Här har socialdemokratin en viktig roll att fylla, för det är tyvärr långt ifrån alla som tycker att människan och miljön ska gå före kapital.

Här kan ni läsa om var i världen Palmecentret och svensk arbetarrörelse arbetar

Igår kom glädjande besked när de senaste opinionsundersökningar presenterades – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har folkets stöd och om valet var idag skulle ett regeringsskifte vara ett faktum. Ett fint besked när vi nu går in i den tuffaste valrörelsen på länge, för inget är självklart och otroligt mycket står på spel.

Islamofobisk kampanj under den senaste folkomröstningen i Schweiz för minaretförbud

Blev sjukt irriterad när jag såg SVTs ”dokument inifrån” om svensk islamism. Jag är själv inte religiös, och skulle hursomhelst kategoriseras som kristen (än så länge medlem i svenska kyrkan), men för mig handlar debatten om ”den farliga islamismen” till stor del om att slå vakt om en jämlik människosyn. Särskilt i en tid då rasism och främlingsfientlighet blir förklätt i kritik mot Islam och muslimer.

Självklart finns det extremister även inom Islam, liksom det finns inom alla religioner. Att den extremism som gett upphov till självmordsattacker såsom 11/9 har vuxit, beror inte minst på den sociala, ekonomiska och politiska situationen i många muslimska länder. Här talar vi om flera diktaturer, konfliktdrabbade och ekonomiskt svaga områden, där många ungdomar dessvärre blir mer lättpåverkade av radikala grupper på framfart.

Problemet när en svensk dokumentär görs ur perspektivet Islam-är-en-främmande-farlig-religion-som-håller-på-att-ta-över-Sverige, är inte bara att man tar religionen och dess representanter helt ur sitt sammanhang, men även att man riskerar spä på islamofobin som främlingsfientliga krafter försöker skapa i Sverige. För att diskutera religion, och kanske framförallt Islam som blivit så stigmatiserat, krävs det tolerans och nyansering. Självklart ska extremistiska krafter som syftar till att kontrollera och förtrycka människor motarbetas, men det får aldrig ske på bekostnad av en större majoritet troende som inte har något att göra med de radikala krafterna. Tvärtom skapar islamofobin mer extremism eftersom det understödjer radikala krafter som gör anspråk på martyrskap och ett ”vi-och-dom” tänk. Det är med andra ord rent kontraproduktivt att sprida rädsla om den näst största religionen i vårt land. Kritiska ska vi alltid vara, men balansgången mellan islamofobi och idén om frihet från förtryck är dessvärre hårfin. Skärpning SVT, kan ni inte bättre!?

Nästa kurs, internationell politik, har redan satt igång. Jag åt lunch med ett par vänner för en stund sedan, och vi pratade lite om tillvaron sådär i allmänhet. Luften går lätt ur en efter så intensiva perioder med plugg och annat som ska hinnas med, men det är bara att hoppas på nästa projekt, kurs eller vad det nu är som ska göras. Tempot, utan att använda borgarnas begrepp ”livspusslet”, börjar bli ett allt större bekymmer för människor. Jag tror verkligen inte att det är svårare att leva idag rent fysiskt, men det ställs högre förväntningar på oss att lyckas inom livets alla områden. Kravlistan för vad som ska uppfyllas om man ska vara ”lyckad” blir allt längre, och som kvinna ska man helst uppfylla allt på en gång. ”Duktig flicka” -syndromet har blivit ett för stort problem idag för att politiken ska kunna bortse från det. Skolpolitik, skönhetsideal, konkurrens och ett hårdare samhällsklimat späder på den ångest många unga människor bär på. Kanske är det här konsekvenser av postmaterialismen, när fler aktivt strävar efter självförverkligande.

Jag vill inte leva i ett hänsynslöst kravsamhälle där människor går in i väggen på rullande band och det är slut på andra chanser. Det här är en fråga som är viktig och högst aktuell, kanske främst för ungdomsgenerationen. Det är heller ingen fråga som ska lämnas åt högern, som istället för talar om ”livspussel” och pigavdrag.

Det är så svårt att vakna nu för tiden. Det blir ännu värre eftersom jag numera börjat träna på morgonen, sådär lagom i vintermörkret. Ska jobba på tajmingen. Längtar i varje fall till årets julfirande som ser ut att kunna bli riktigt bra! Har lyckats pussla ihop en skaplig familjekonstellation och får dessutom fira med lillasyster i år, så det ser jag fram emot.

Julen ser dock inte lika ljus ut för alla. Ensamma, fattiga och utslagna blir särskilt påminda om sin utsatta situation när julhysterin ligger över oss. För arbetarna på Ericsson i Gävle blev julklappen nerläggning och uppsägning. Mer än 1000 arbetare kommer att förlora sina arbeten, och det kommer få stora konsekvenser. Min pappa blev själv av med jobbet när Ericsson lades ner i Norrköping för många år sedan, och har inte fått ett arbete sedan dess. Arbetslösheten är brutal, den bryter ner självkänslan och tär på familjer som tvingas kämpa för att klara sig till slutet av månaden. Detta har vi att tacka kapitalismen och marknadens ansvarslösa maktutövande. Arbetarna får betala priset för nergångar och uppgångar medan kapitalisterna myser tryggt i sina lyxvillor även denna jul.

Jag har tecknat en prenumeration för att få ta del av UppsalaDemokratens återtåg. Det är på tiden att Uppsala åter får en röst som kan väga upp det borgerliga mediemonopolet. Läs mer om tidningen här och teckna själv en prenumeration här. Själv väntar jag på att det första numret ska trilla ner i brevlådan 12 februari!

Oppositionen har länge varnat för de effekter regeringens så kallade ”arbetslinje” skulle få för sjukskrivna och arbetslösa. Nu kommer facit i hand, där de skärpta reglerna bland annat lett till att personer med svår cancer tvingats arbeta. Mot detta står regeringen försvarslös, man menar att konsekvenserna var oväntade -men det är som klippet visar lögn.