Jag skrev för ett år sedan om vilka anledningar man har att bo kvar i Sverige. Inser att inlägget behöver revideras när det gäller biten om att man åtminstone inte behöver riskera livet som politiskt engagerad, för det har terrordådet mot Utöya tyvärr motbevisat. Det som däremot fortfarande gäller är att jag anser att Sveriges konkurrenskraft i grund och botten hänger på välfärdssamhället. Jag tror att synen på den svenska välfärden är det som gör att många människor väljer att stanna i Sverige trots frestelsen att prova lyckan i andra (ofta varmare) länder.
En annan sak, som visserligen kan tyckas banal i sammanhanget men som för mig med diverse fobier är ytterst relevant, är att Sverige är förhållandevis rent. Det kryllar inte av råttor, möss, spindlar, kackerlackor, ormar och annat äckligt. Det var åtminstone det första jag tänkte på när jag rusade ut ur en bar i mysiga Marais ikväll, efter att ha ställt till med en scen när jag såg en mus spring förbi mig. Det riktigt kröp under huden på mig och pulsen ökade när jag skulle fly från denna lilla varelse som kan inge sådan stor skräck hos en fjantig liten person som mig. “Det ska bli skönt att slippa ohyran när jag kommer hem till Sverige i alla fall” sa jag till S när vi lämnat baren. Tyvärr stämmer ju inte riktigt detta längre, som SVT rapporterar idag. Ohyran ökar i takt med att bostadsstandarden sjunker eftersom underhållet är eftersatt. Allt fler hyresgäster tvingas leva med undermålig standard, särskilt i miljonprogrammens bostäder som ofta försummas och nu kräver massiva upprustningar.
Skärpning! Förlorar vi välfärdssamhället, demokratin OCH bostadsstandarden, ja vad har man då kvar att stanna i Sverige för?
