Den politiska diagnosen av 22/7 fortsatt livsviktig

Den rättspsykiatriska utredningen av massmördaren Anders Behring Breivik presenterades igår. Enligt de sakkunniga lider Breivik av paranoid schizofreni och anses ha varit under psykos när dåden begicks.

“Om tingsrätten är enig med de sakkunniga blir det troliga resultatet att Breivik döms till sluten psykiatrisk vård. Döms Breivik till sluten psykiatrisk vård kan han i princip hållas inspärrad för resten av livet, men det är läkarna som avgör det. Rättspsykiatrisk vård omprövas vart tredje år och när anser att Breivik inte längre utgör någon fara för allmänheten släpps han fri.”

Det är med blandade känslor jag läste den här nyheten. Den naturliga känslan efter ett så fruktansvärt dåd är att man vill se gärningsmannen bli straffad. Jag har själv påverkats starkt av terrordådet på Utöya, som medmänniska, socialdemokrat och vän till en av de mördade. Jag klandrar med andra ord ingen som vill se att Breivik straffas hårt. Men jag tror samtidigt det är viktigt att vi tar ett steg tillbaka och funderar på vad diagnosen egentligen ändrar.

Schizofreni är en svår psykisk sjukdom. Jag har själv vuxit upp med en förälder som har precis samma diagnos som Breivik precis fått. Jag vet hur verklig den föreställningsvärld den sjuka lever i kan tyckas för densamma, och att personen under psykos kan vara kapabel till ungefär vad som helst. Om rättspsykiatrikern har rätt är det med andra ord tydligt att Breivik är sjuk och bör dömas till sluten vård. Däremot får vi aldrig sluta insistera på att det var ett politiskt dåd. Detta är livsviktigt. Breiviks ideologiska övertygelser delas av många människor, sen är det möjligt att det var just hans sjukdomstillstånd som gjorde honom benägen att  förverkliga de vidriga fantasier han gick omkring med.

Ali Esbati uttrycker det väl i norska tidningen Klassekampen:

Store deler av det norske kommentariatet viser en forbløffende liten evne til å håndtere politiske attentat politisk. I stedet vendes dette mot dem som har kjempet mot rasismen. De politiske standpunktene som et miljø rundt Breivik har stått for og står for er av en karakter som gjør at deres logiske konsekvens er ulike typer voldsomme handlinger. Vi låser ikke bort det rasistiske samfunnsklimaet uansett om han låses inne i fengsel eller psykiatrisk forvaring.

Det är ett politiskt attentat oavsett vilken diagnos gärningsmannen tilldelas. Det som måste till nu är en POLITISK diagnos.

Den grogrund som skapat Brehviks föreställningsvärld existerar på riktigt och växer sig starkare för var dag. Oavsett om Brehvik blir inlåst på en stängd psykiatrisk avdelning eller i ett fängelse är det verkligt väsentliga de högerextrema krafter som fortfarande rör sig i våra samhällen. Om vi inte sätter stopp för högerextremismen- islamofobin, rasismen, homofobin och främlingsfientligheten kommer det att få lida liknande konsekvenser även i framtiden.

Vi har redan betalat så dyrt. Hur många fler människoliv ska det kosta innan vi inser allvaret och börjar ta itu med den egentliga frågan- den världsbild och de odemokratiska åsikter som trasar sönder solidariteten, förtrycker människor och kostar människor livet?

Vi glömmer aldrig 22/7.