Demonstrationer ockupationer på gator och torg sprider sig genom Europa. Blickarna har kanske mest riktats mot grekernas protester mot nedskärningarna i välfärden och radikala lönedumpningar. Människor har sedan finanskrisen 2008 helt enkelt börjat urskilja ett ekonomiskt system inom vilket de tvingas inordna sig men av vilket de aldrig får ta del av frukten. Istället är det arbetstagarna, de som vägrats lönehöjningar under tider av ekonomisk tillväxt, som får betala priset för riskkapitalisternas spel och ekonomernas felprognoser. De ekonomiska obalanser i EU som skapat den nuvarande krisen orsakades varken av lata greker, spanjorer eller italienare. Den orsakades av det enkla faktum att den monetära politiken anpassades främst efter Tysklands snabba tillväxttakt istället för de sydliga ekonomiernas långsammare tillväxt (som i och för sig var stadig i vissa av länderna som nu på grund av EMU-politiken tvingats ner på knäna). Den gemensamma valutapolitiken fungerar helt enkelt inte som enda verktyg i EU:s ekonomiska politik. Därför är nu diskussionerna i full gång runt om i Europa, och inte minst i brännpunkten Bryssel om vad som ska komma härnäst. En fiscal union som ges beskattningsrätt och bedriver en gemensam finans- och omfördelningspolitik? Ett ”två-taktseuropa” med en inre kärna av 17 EMU-länder som stärker det ekonomiska och monetära samarbetet, och en yttre skara av länder som riskerar att hamna på efterkälken?
Men i Sverige är det förhållandevis tyst, trots det förestående vägskäl EU står inför. Även inom svensk socialdemokrati har debatten ekat med sin frånvaro. Ändå tills i början av november, det vill säga, när Socialdemokraterna kallade till EU-konferens i riksdagens andra kammare för att inleda den EU-politiska debatten inför valen 2014. Samma vecka samlades även Socialdemokratiska studentförbundet på plats i Bryssel för att prata EU-politik med inriktning på sociala och ekonomiska frågor. Det utsatta målet var att återuppstarta det EU-nätverk som tidigare funnits i studentförbundet för att med ny kraft ta initiativ i EU-debatten.
Hela 42 S-studenter var på plats för att träffa och diskutera med de socialdemokratiska parlamentsledamöterna, Cecilia Malmströms kabinett på EU-kommissionen, svenska fackföreningarna, svenskt näringliv, ECOSY (young european socialists) och kanske framförallt med varann. Diskussionerna kretsade av naturliga skäl mycket kring det nuvarande krisläget i EU, men deltagarna lade även stor vikt vid att diskutera migrations- och flyktingpolitik, utrikes- och säkerhetspolitik samt en demokratisering av EU:s institutioner. Med ett framåtblickande perspektiv för att undersöka hur S-studenter kan öka såväl intresset som kunskapen på det EU-politiska området började deltagarna skissa på EU-nätverkets kommande mål och aktiviteter. Och nog gav det resultat- deltagarnas sprudlande engagemang resulterade i många önskemål på fokusområden och projekt. Somliga vill revidera S-studenters gamla EU-politiska program, andra vill skriva en bok om S framtida EU-politik, många talade om att skriva motioner som ska spridas runt om i landet inför den socialdemokratiska kongressen 2013, om studiecirklar och seminarier som ska anordnas i deras klubbar och om nästkommande utbildningar och konferenser för S-studenter på nationell nivå.
Inga beslut har ännu tagits för vilka projekt som ska komma att bli verklighet, den frågan kommer att bli upp till medlemmarna som nu själva får ta initiativ till att bilda projektgrupper som kommer ansvara för olika aktiviteter inom nätverkets ramar. Det kommer sedan att vara upp till medlemmarna i de respektive projektgrupperna att ro aktiviteterna i hamn, givetvis i samverkan med förbundsstyrelsen. På så sätt kan vi bygga en organisation där fler har möjlighet att aktivt arbeta för att driva sina hjärtefrågor genom konkreta och genomförbara verksamheter.
Europa behöver en stark socialdemokrati som kan bygga ett progressivt socialt EU. Svensk socialdemokrati kan bättre – nu tar S-studenter täten för att forma den socialdemokratiska EU-politik vi ska gå till val på 2014.
