Syriens frihetskämpar fortsatt desperata

Jag deltar på en konferens med representanter från bland annat Amnesty international, det syriska nationella rådet och Souriahouria (föreningen frihet i Syrien) under rubriken “Den syriska revolutionära oppositionens utmaningar”. En djup desperation tonar fram i salen när de många talarna med stundtals darrande stämmor beskriver den humanitära situationen i Syrien.

Den syriska protestvåg som slagit sig fram i efterdyningarna av de nordafrikanska segrar vi bevittnat under året är mäktig. Mäktig, inte utifrån ett militärt perspektiv, för protesterna är fredliga men regimens svar som vi sett obarmhärtiga utan minsta tvekan att våldsamt slå ned protesterna. Mäktig, inte för att omvärlden står bakom demonstranterna och därmed skyddar befolkningen mot regimens brutala övervåld. Den syriska protestvågen är mäktig på grund av dess breda folkliga förankring, och för att den tapperhet varje människa som övervunnit den så rättfärdigade rädslan för påföljder inte bör benämnas som något annat än rent hjältemod.

Många av dessa hjältar kommer aldrig ut levande ur de syriska fängelserna. Många av dem kommer aldrig att komma hem från demonstrationerna. Det enda de är skyldiga till är att våga drömma om “liberté, dignité, justice”- frihet, värdighet och rättvisa.

“De politiska utmaningarna i Syrien är många. De syriska aktivisterna organiserar sig mot en tyrannisk regim som redan från den första dagen av demonstrationerna sköt riktiga kulor mot dem som vågat sig ut på gatorna. Milisen, säkerhetspolisen, armén och angivarna finns överallt. Trots det väljer man att anordna politiska träffar för att tillsammans kunna prata om de orättvisor man utsätts för”, säger en kvinnlig syriska som varit med och bildat Souriahouria.

Internationell media är strikt förbjuden att vistas och verka i Syrien. För att nå ut till internationell media organiserar sig därför aktivisterna genom hemliga nätverk som sprider texter, bilder och budskap. Man försöker kodifiera identiteter, uppgifter och dölja ansikten på bilden för att undvika påföljder för aktivisterna. Trots dessa svårigheter har bilder och uppgifter om det ofattbara våldet mot det syriska folket ändå lyckats läcka ut i så pass hög grad att kraven nu blir alltmer högljudda på ett internationellt fördömande av Assad-regimen och en humanitär intervention från FN. Men Ryssland och Kina är fortfarande redo att använda sina veton i säkerhetsrådet för att hindra en humanitär intervention. Detta är inget annat än ett svek mot det syriska folket. Därför är förhoppningen nu att generalförsamlingen kan komma att rösta igenom en resolution.

Innan konferensens avslut hölls en tyst minut för alla som fallit offer i frihetens och demokratins namn. För det är precis det detta handlar om; vi måste inse att varje gång ett folk reser sig för att försvara eller kämpa för demokrati är deras kamp vår kamp. Demokratin är per definition inklusiv, universell och en färskvara. Vår rätt och möjlighet att leva i fredliga demokratier är avhängig vår vilja att försvara demokratin varje dag – inte bara hemma- utan var än demokratin är hotad eller icke-existerande.