Har haft en liten dipp efter valet (med tanke på att det blev så illa som det kunde bli med sossarnas tillbakagång, Sverigedemokraternas framgångar och borgarnas fortsatta övertag) och det är väl egentligen förståeligt med tanke på hur mycket hjärta och själ som lagts i valarbetet. På valnatten fanns trots allt mina tankar hos våra vänner och frihetskämpar i Palestina, Burma, Iran, Vitryssland, Västsahara… Det gäller att sätta saker i perspektiv, och deras kamp för frihet och rättvisa går inte att jämföra med vår. Inte en enda gång har jag fått riskera livet eller sätta saker på spel för att få delta i det politiska livet. Om man orkar kämpa mot totalitära regimer utan yttrandefrihet och med risk för tortyr och döden, eller mot helt överlägsna ockupanter, så ska vi fan orka kämpa i Sverige. Det är vi skyldiga varann.
Så med det sagt går jag inte nedslagen ur valförlusten. Något mer förbannad kanske, men definitivt inte mindre motiverad att vara med och arbeta för frihet och jämlikhet. Att Sverige nu blivit mer som andra länder, med ett rasistiskt parti i riksdagen, en allt mindre offentlig sektor och ökade sociala och ekonomiska klyftor är sorgligt. Att bygga Sverige starkt ser jag nämligen inte bara som ett egenintresse för svenskarna, utan även som en solidarisk handling gentemot omvärlden för att vissa hur medvetet reformarbete kan ta sig uttryck. Ännu är inte slaget avgjort, men det kommer utan tvekan vara svårt att bedriva jämlikhetsorienterad politik i ett liberaliserat Sverige om fyra år.
Varje år vid den här tidpunkten, när vinden blir allt kyligare och solen visar sig alltmer sällan ställer jag mig samma fråga. Varför bor jag i Sverige? Jag är inte byggd för det här klimatet. Tror Medelhavsklimatet gör mig betydligt lyckligare. Men så landar jag i samma svar, Sverige är ett så bra land att bo i, att växa upp i och jag tycker om grundtryggheten som välfärdsstaten hittills kunnat förse oss med. Det svaret duger inte år, för som sagt, Sverige har blivit mer som andra länder. Så varför då bo kvar i Sverige? Jag planerar inte själv att flytta, men förstår om andra kommer på den tanken. Frågan är bara VAR? För vilka länder finns det egentligen med liten ginikoefficient, starka demokratiska institutioner med utbyggda sociala skyddsnät, inga rasister i riksdagen OCH varmt klimat? Kan på rak arm inte komma på något faktiskt. Och det vore ju såklart inte heller hållbart om alla vänstersympatisörer gav sig på flykt, för det är ju nu vi behövs (förutsatt att vi organiserar oss!).
Så, i väntan på varmare tider tröstar jag mig med att jag får vara ordförande för fantastiska Laboremus som redan dagen efter valförlusten tog fram en verksamhet som ska bidra till socialdemokratins förnyelsearbetet och till valseger 2014! HÄR kan du läsa mer om Laboremus verksamhet i höst. Och om du inte är medlem än, bli det.
Sverige är bätre nu än för fyra år sedan. Om Sahlin inte samarbetar för mycket med SD så kommer det vara ännu bättre om fyra år till.
Som du säkert förstår håller jag inte alls med dig om det, just på grund av att jag tror jämlikare samhällen är bättre samhällen. Massarbetslöshet, ökade klyftor mellan människor, lägre klimatambitioner och en allt snävare välfärd är inte rätt väg att gå.
Vad gäller SD har Mona satt ner foten tydligt- aldrig någonsin under några som helst omständigheter kommer vi att samarbeta med ett rasistiskt parti.
[...] politisk rapportering när den är som sämst – Stig-Björn Ljunggren skriver bra om turerna. Milischia om en anledning att bo kvar i Sverige. Johanna Graf om det mörka och det ljusa. Och har ni inte [...]
[...] skrev för ett år sedan om vilka anledningar man har att bo kvar i Sverige. Inser att inlägget behöver revideras när det gäller biten om att man åtminstone inte behöver [...]