Upp till kamp
F;r 2 minuter sen steg jag upp ur metrostationen Abbesses i Montmartre, 2 timmar sedan vaknade jag i min s’ng med utsikt ;ver hela Paris, och 2 dagar sedan bar det av till demonstrationen mot den iranska regimen och f;r demokrati i Iran.
Det har minst sagtt varit ett par mycket omtumlande dagar sedan jag kom hit med buss fr[n G;teborg (28 underbara timmar). Jag fick l’ra k’nna m[nga riktigt h’rliga ungdomar i iranska motst[ndsr;relsen som Emad, Roshi och Farid vilka gjorde ett kanonjobb med att organisera resan dit. Folkets Mojahedin, den iranska motst[ndsr;relsens ordf;rande Maryam Rajavi h;ll tal och befaste segern i det brittiska parliamentet som nu plockar bort Mojahedin fran terrorlistan. Forhoppningsvis leder detta till att aven EU gor detsamma, vilket skulle gora motstandsrorelsen fri att gora vad den egentligen bor- motstand mot mullornas fundamentalistiska religiosa diktatur och fortryck av det iransk folket. Det ar dock inte bara Iran som drabbas av regimen, i en allt storre utstrackning styr de varldspolitiken genom ett skickligt maktspel i mellanostern.
Mer om Iran och iranska motstandsrorelsen kommer sakerligen inom kort, och precis som jag trodde gav demonstrationen mig en hel ideer och tankar om hur jag kan engagera mig for det iranska folket i fortsattningen. Kanslan jag fick av att delta ar obeskrivlig, men det ar tydligt for mig att det ar i den kampen hela mitt politiska engagemang bottnar. Utan kampen for frihet skulle jag inte finnas till, utan kampen skulle jag inte vara den jag ar, och att agna sitt liv at kampen (=Mojahed) ar for mig det enda rimliga alternativet.
