De senaste dagarna har jag slitits mellan rationalitet och instinktiv solidaritet i ett försök att lösa ett knivigt dilemma. Utan att gå in för mycket på själva problemet blev lösningen ändå att följa magkänslan och därmed den instinktivt solidariska tanken att hjälpa kamrater i nöd. Slutsatsen jag kunde dra utifrån detta är att jag tror vi kan bli lite väl stadgeblinda ibland. Nog för att normer och regler får saker att fungera, men i det här fallet blev det så uppenbart att rationaliteten har sina gränser. Världen är ju inte rationell, och de orättvisor som hindrar många människor från att uppfylla sina drömmar och leva ett värdigt liv går inte att rättfärdiga. Jag slås ofta av tanken att en fattig människa på andra sidan jorden skulle kunna varit jag om lotten fallit lite annorlunda.
Så, vad är poängen med detta smått röriga inlägg? Kanske inte egentligen att vi ska agera orationellt eller slänga regelböckerna, utan snarare att världen kan behöva lite mer hjärta ibland. Precis som nationalekonomin skulle behöva, för vi är faktiskt inte strikt rationella varelser. Då ska jag väl återgå till min rationella bok om mikroekonomi.
Det har varit en intensiv dag. Först pallrade jag mig iväg till gymmet, vilket alltid känns toppen när man är där men mindre bra när man tvingas vakna för att gå dit. Sen ett försök att läsa lite mikroekonomi och hålla mig vaken på föreläsningen om ”perfekta, fria marknader utan marknadsinterventioner” (suck). Kvällen var desto bättre med ett möte om Mocambique och ett annat med projektgruppen om Palestina. Dagens riktiga utmaning var dock auditionen till ÖG:s storband. Jag har hört de spela flera gånger och de är riktigt grymma, så det var kul att få sjunga med dem. Framförallt är jag glad att jag vågade gå dit, det är lätt att ta sådana saker på för stort allvar och bara våga testa när man är säker på att man kommer med. Vi måste våga lite mer tycker jag, och oftast är det sådana spontana, fullkomligt opretentiösa händelser som leder till oväntade saker.
Debatterna mellan partiledarna för regeringspartierna och de rödgröna oppositionspartierna har satt igång.
Flera intressanta poänger gjordes under kvällens två-timmars långa debatt på Agenda;
- De rödgröna visade framtidstro och vilja att investera i ny teknik istället för att förlita sig på föråldrad och osäker kärnkraft.
- Ohly gav Björklund en känga när man diskuterade sysselsättning- Regeringens vårdnadsbidrag går ju emot den så kallade arbetslinjen.
- På frågan om hur ungdomar ska få jobb svarade alliansen endast med sänkningen av arbetsgivaravgiften, men som Peter Eriksson poängterade handlar det framförallt om att skapa fler jobb. Dessutom måste utbildningssystemet anpassas till arbetsmarknaden.
- Alliansen skyller sin misslyckade politik på den ekonomiska konjunkturen. När man tillträdde 2006 var det med stora överskott i statsfinanserna och regeringen står nu ansvariga för ett ekonomiskt underskott. ”Skatterna har sänkts på lånade pengar” sade Mona, och pekade även på hur klassklyftorna förstärkts genom att skattesänkningarna har riktats mot samhällets mest privilegierade. Skatten för de rikaste 10% har sänkts med 20 miljarder kronor. Samtidigt är Sverige ett av de länder där fattigdomen ökar.
- Idag blir 140 långtidsarbetslösa varje dag, samtidigt som man försämrat förhållandena för de arbetslösa. Arbetslösheten har stigit till hela 9%, så hög har den inte varit i Sverige på väldigt länge.
- Nästan en halv miljon arbetare har lämnat A-kassan på grund av regeringens chockhöjningar av A-kassaavgiften. Det är hyckleri att samtidigt hävda att alla ska ha den grundläggande trygghet som A-kassan innebär samtidigt som avgifterna. Man försvagar facket och därmed arbetarnas rättigheter och möjligheter att förhandla om lönenivåer bland mycket annat, samtidigt flörtar Reinfeldt med metallarbetarna genom att hota om skattehöjningar från de rödgröna.
- Regeringens sätt att ”hjälpa de sjukskrivna” är att vägra dem ekonomisk ersättning, trots att de är för sjuka för att arbeta. Efter 180 dagar sparkas man idag inhumant ut ur sjukförsäkringssystemet. Den stupstocken vill de rödgröna ta bort. ”Man gör inte sjuka människor friska genom att ta ifrån dem deras ersättning” sade Lars Ohly, och regeringen hade inget bra svar mot detta.
- De rödgröna vill stoppa regeringens sorteringsskolan som ska sätta betygsstämplar på 7-åringar och tvinga 15-åringar att fatta livsavgörande beslut om sin skolgång.
- När det kommer till jämställdheten är alliansen bara villig att lagstifta för att få föräldrar (läs kvinnor) att stanna hemma, men inte för att få fler pappor att ta ansvar eller för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser.
- Den militära närvaron i Afghanistan debatterades för fullt, men här går meningarna isär mellan partierna.
Trots en relativt fartfylld och intensiv debatt tror jag att man kan göra mer för att locka fler ungdomar att följa debatterna. För att öka valdeltagandet bland förstagångsväljarna tror jag dock att mer uppmärksamhet måste ges åt politiska frågor som exempelvis jämställdhet, miljö, integritet och internationell solidaritet. Debatten blir lätt grå och tråkig när, för många intetsägande budgetposter och skattesatser tar upp merparten av tiden i debatterna
Sitter och väntar på att grannen ska komma över så att filmkvällen kan sätta igång. I väntan på grannen insåg jag att bloggen försummats i över en månad, så ett litet uppdateringsinlägg tänkte jag bjuda på.
Statskunskap A är avklarad, liksom tillhörande tentaplugg och tentafest. Håret är avklippt, humöret på topp och nationalekonomin precis lika full av nyliberal propaganda som jag väntat mig. Jag är fortfarande lika kär i vackra Uppsala, men mindre förälskad i vädret. Jag har hunnit halka (riktiga vurpor) tre gånger i vinter, vilket måste vara rekord. Nästa ljuspunkt som jag ser fram emot är besöket i Thailand med s-studenters Burmautskott i slutet av mars. Det ska bli spännande att lära sig mer om Burma och få en chans att träffa demokratirörelsen som befinner sig i exil i Thailand.
Nu kom grannen, så dags för film.
Efter en härlig helg med många goda vänner och roliga middagar har jag lite svårt att hitta studiemotivationen. Antar att den lär hinna ifatt mig någon gång innan tentan på fredag, det brukar vara så. Idag hade vi kursens sista seminarium med den lilla grupp som kommit att kallas ”IX”. Två av killarna kom klädda i kostym för att ”begrava får seminariegrupp” (snyft), och en lunch på Värmlands nation fick avsluta vår lilla historia 
Ser fram emot karaoken med gänget nästa vecka, lär bli sjukt knäppt och kul.
Sabina har flyttat hit från Finspång också, så nu är det minsann MIN tur att agera guide i stan! Tänk så fort det har gått att socialiseras in i student- och begreppsdjungeln. Trivs gör jag iallafall, det kan konstateras så här en termin in i utbildningen. Nationalekonomi och EU-franska blir det i vår, och troligen lika mycket roligt vid sidan av som vanligt!
Nu är det kanske dags att lägga ner plugget för ikväll, kommer ju ändå inte särskilt långt…
Jag har haft två riktigt mysiga dagar med Stina på besök i Uppsala. Vi har ätit arabisk mat, lekt på äventyrsbad, gått på stan och sjungit karaoke på ett… speciellt ställe. Det har även blivit en del plugg och förberedelser till vad som skulle blivit en (riktigt bra) föreläsning idag för nyårskursarna på SSU:s vackra Bommersvik. Tyvärr gjorde ett rejält tågkaos att jag inte kunde ta mig till Södertälje i tid, så nu sitter jag istället här på café fågelsången med en kopp kaffe. Palestinaföreläsningen får jag förhoppningsvis användning av vid ett senare tillfälle, så nu blir det att återgå till böckerna om internationella relationer. Och på tal om internationella relationer tycker jag Per Wirtén skrivit en härligt progressiv artikel i Dagens arena.
Jag har precis kommit tillbaka hem till Uppsala efter min lilla julturné mellan Västerås, Ramnäs och Norrköping. Det var härligt att träffa alla goda vänner i Norrköping, flera som varit på resande fot ett tag dessutom. Jag sitter med boken om internationella relationer i knäet och lyssnar på Martha Wainwrights vackra tolkningar av Edith Piaf. Stina kommer strax hit från Göteborg, så det blir en del sightseeing och annat kul utöver pm-skrivandet i veckan.
Med en smått melankolisk inställning till år 2009 går jag in i ett nytt decennium med nya utmaningar. Året har har inte bara bjudit på politiska besvikelser. Själv har jag fått besöka Bryssel, Los Angeles och Palestina, jag har tagit körkort, fyllt jämnt och flyttat till Uppsala. Nya studier, nya vänner, nya rutiner och följaktligen nya perspektiv har året inneburit för mig.
I ytterligare ett försök att ignorera alla överdrivna förväntningar på det magiska tolv-slaget vill jag säga att nyårsfirandet blev lyckat i år. Goda vänner, god mat och en hetsig julklappslek gjorde en riktigt trevlig kväll, som följdes av fyrverkerier på ett tak mitt inne i Norrköpings industrilandskap, och sedan fest bland ovanligt många drägg. Jag riktigt känner hur min feministiska ådra pumpar när killar kommer fram och tror sig ha rätt att fälla objektifierande kommentarer eller tafsa. INTE OKEJ! Tyvärr är det långt ifrån alla som säger till i sådana situationer, trots att man upplever sig kränkt. Nej, dags att sätta ner klacken. Kvällen fick till sist avrundas med en hel del dans till gamla dängor, trots att jag svurit att inte gå ut mer i Norrköping. (Och jag lär bryta det löftet igen, imorgon…)
Till nästa år siktar jag in mig på en valseger, intressanta studier, tid för nya och gamla vänner och kanske framförallt tid för mig själv – träning och kör ska det nämligen skapas utrymme för i kalendern. (Sen kan man ju passa på att önska fred i mellanöstern, frihet i Iran, hållbar tillväxt och ökade klimatambitioner också)
God fortsättning!
Protestbrev till Irans ambassadör i Sverige
Upphör med våldet!
I mellandagarna kom nya rapporter om våld från den Iranska regimen. Sammanstötningar i Teheran har lett till att flera personer dödats av de iranska säkerhetsstyrkorna. Detta är de våldsammaste aktionerna sedan i somras.
Vårens presidentval i Iran har orsakat omfattande protester både i Iran och i omvärlden. Det är inte svårt att förstå varför.
Många är vi som har chockats av hur den iranska regimen slår tillbaka genom att ge sig på oppositionella, förbjuda utländska medier på gatorna och stänga av mobilnät och stänga ner sociala internetsajter, anfalla bostäder där oppositionsanhängare befinner sig, och gripa eller i värsta fall döda människor som protesterar. Situationen i Iran blir alltmer akut och ohållbar. För mycket blod har redan spillts och för lite har gjorts för att respektera universella värden som frihet och demokrati i Iran.
Genom den iranska ambassaden i Sverige ställer SSU därför följande krav på den iranska ledningen:
• Arrangera ett helt nytt presidentval!
• Respektera fria demonstrationer och en obunden massmedia!
• Upphör omedelbart upphör med våldet mot dem som protesterar och släpp de politiska fångarna!
Om ovanstående inte respekteras måste både Sverige och EU införa sanktioner mot ledarskiktet.
Jytte Guteland, förbundsordförande SSU
PS Ta gärna detta brev och skriv under med ditt eget namn om du håller med. Skicka till ambassador@iran.se
Äntligen hemma i Ramnäs hos mormor och morfar. Det tog drygt 5 timmar att ta sig hit igår (Uppsala-Västerås = 4 timmars försening) vilket är helt sjukt, och fruktansvärt kallt. Skönt att vara framme nu iallafall, och har bestämt mig för att 23-25 december ska vara helt pluggfria, lediga dagar så jag får chans att ladda batterierna inför våren. Tempot lär snarare öka på vårkanten, så jag försöker fundera lite över vad som bör prioriteras. Exempel på saker jag skulle vilja lägga till på to-do-listan i vår är Wigforssakademin och körsång, men frågan är hur mycket mer som kan hinnas med…
Det blir en del kvalitetstid med mormor också. Vi går igenom gamla fotoalbum för tillfället och hon berättar om spännande saker som Finlands krig mot Ryssland under andra världskriget. En mer aktuell sak hon berättat om idag, och som återigen anknyter till den förbannade finanskrisen, är nedskärningarna på Gunnebo AB där mormor arbetat i över 40 år. Gunnebo i Ramnäs har haft som tradition att ge symboliska presenter till de anställda under julen, och anordna små fester för de pensionerade arbetare som slitit på Gunnebo i över 40 år. Dessa två små gester, som ändock betyder så mycket för de anställda, har man nu valt att ta bort i skuggan av stora nedskärningar och uppsägningar. Tänk att börshajarnas girighet letar sig ner i fabrikernas små fikakassor! Det är inte rättvist att dra åt svångremen där förhållandena redan är knappa.
Al Gore höll ett passionerat, uppmanande tal till världens ledare på klimatkonferensen i Köpenhamn som avslutades igår. Tänk om hans förhoppningar ändå hade kunnat uppfyllas under klimatkonferensen.
Lagom nedstämd läser jag Kajsa Borgnäs (ordf S-studenter) blogg och hon gör några viktiga poänger som jag tror sammanfattar en del av de avgörande politiska strider som måste tas framöver:
”Att energikrisen, livsmedelskrisen, den ekologiska krisen och klimatkrisen står för dörren gör det dock uppenbart att diskussionen om hur en hållbar ekonomi ser ut kommer att behöva handla om mer än hur vi ställer om till ”grön tillväxt”. Tillväxtsdiskussionen i sig måste nyanseras. Egentligen är det märkligt – tillväxten är en av de allra heligaste korna i vår ekonomi och diskuteras sällan, trots att det är en sådan grundläggande princip. Att släppa den ensidiga tillväxtjaktens heliga ko ut ur sin järnbur är kanske smärtsamt, men där finanskrisen var en smärre eruption, är klimatkrisen det vredesutbrott som vår oberäkneliga vulkan till välståndssamhälle ligger och ruvar på. Hur en sådan ekonomi ser ut, som inte grundar sig på det evigt ökande resursutnyttjandets praktik, måste därför vara grundläggande för den ekonomiska diskussionen under de kommande åren.”
”Hur en ekonomi ”bortom tillväxtjakten” skulle se ut, bortom Lissabonstrategin och den destruktiva globala konkurrensen om kapitalet, är vår tids avgörande ekonomisk-politiska fråga. Och där har de röda vad de (liberala) gröna inte har – en radikal kritik av kapitalismen som en del av den hållbara ekonomin. Låt oss ta vara på och utveckla den. …Huvudsaken är att resursanvändningen, i stället för slösaktig och energislukande, underställs en ny, reglerande och omfördelande ”miljövänlig” ekonomisk politik.”
Moderaterna har bokstavligen talat ”två uns förnuft”. Det är tydligt hur skolningen i moderata ungdomsförbundet påverkat partiets företrädare när man liknar politiken med en drink. Är det bara jag som blir orolig när landets styrande politiker tror politik är lika enkelt som att blanda till en schysst drink?
”Israel is like a spoiled child. If you love your child and want what’s best for it, you’ll give it some tough love”.
Igår rapporterade TT att Netanyahus regering röstat för ökade medel till bosättningarna på Västbanken. Att den israeliska regeringen vill fortsätta att utöka bosättningarna, som alltså är tusentals bostäder som byggs på palestinsk mark för att isolera, kontrollera och provocera palestinierna – ja det är ett solklart bevis på att de inte har ett fredsavtal i sikte. Det ligger i Israels intresse att ockupationen och förtrycket av det palestinska folket fortsätter, för som ockupationsmakt är det inte mycket de förlorar på det. Åtminstone än så länge, men om de insåg vad som är bäst för Israel skulle de backa tillbaka och lämna palestinierna i fred. Israel kan inte ges fritt spelrum mycket längre nu, och om inte det internationella samfundet griper in och kräver en uns rättvisa så kommer till slut det palestinska folket att resa sig upp ännu en gång för att frigöra sig från apartheidregimens förtryck. En tredje intifada väntar om ingen tar och säger ifrån. Det är som vän i Palestina sade till mig när vi var där sist; ”Israel is like a spoiled child. If you love your child and want what’s best for it, you’ll give it some tough love”.
Jag ser snön falla över Uppsalas domkyrka utanför mitt fönster och ”smygsuper” som en vän kallade det – att ta sig lite glögg dagtid, vilket faktiskt är helt okej i december. Försöker plugga men hoppar mest mellan olika spellistor på Spotify för att få rätt stämning att infinna sig. Nu lyssnar jag på det här, men studiedisciplinen lyser med sin frånvaro. Måste nog skärpa mig nu. Imorgonbitti ska ett pm kunna presenteras, och något klokt ska väl sägas på ett seminarie också.
Helgen har varit fullspäckad med internationella projekt. Uppsalas socialdemokrater fortsätter göra ett gott intryck hos mig, inte minst med den internationella solidariteten som tycks vara stark bland medlemmarna. Igår anordnades en internationell dag där alla internationella projekt som just nu drivs presenterades. Utöver Palestinaprojektet som vi fick chans att tala om driver man projekt i Djibouti, Filippinerna, Vitryssland och Mocambique. Riktigt spännande folkbildnings- och partistödsprojekt som har stor potential att växa ännu mer. Idag har jag varit på möte med det socialdemokratiska studentförbundets Burma-utskott. Även där blev jag inspirerad och sugen på att göra mer. Om alla ska med måste hela världen med -vilket kräver mer internationellt engagemang och politiskt mod. Här har socialdemokratin en viktig roll att fylla, för det är tyvärr långt ifrån alla som tycker att människan och miljön ska gå före kapital.
Här kan ni läsa om var i världen Palmecentret och svensk arbetarrörelse arbetar
Igår kom glädjande besked när de senaste opinionsundersökningar presenterades – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har folkets stöd och om valet var idag skulle ett regeringsskifte vara ett faktum. Ett fint besked när vi nu går in i den tuffaste valrörelsen på länge, för inget är självklart och otroligt mycket står på spel.
Islamofobisk kampanj under den senaste folkomröstningen i Schweiz för minaretförbud
Blev sjukt irriterad när jag såg SVTs ”dokument inifrån” om svensk islamism. Jag är själv inte religiös, och skulle hursomhelst kategoriseras som kristen (än så länge medlem i svenska kyrkan), men för mig handlar debatten om ”den farliga islamismen” till stor del om att slå vakt om en jämlik människosyn. Särskilt i en tid då rasism och främlingsfientlighet blir förklätt i kritik mot Islam och muslimer.
Självklart finns det extremister även inom Islam, liksom det finns inom alla religioner. Att den extremism som gett upphov till självmordsattacker såsom 11/9 har vuxit, beror inte minst på den sociala, ekonomiska och politiska situationen i många muslimska länder. Här talar vi om flera diktaturer, konfliktdrabbade och ekonomiskt svaga områden, där många ungdomar dessvärre blir mer lättpåverkade av radikala grupper på framfart.
Problemet när en svensk dokumentär görs ur perspektivet Islam-är-en-främmande-farlig-religion-som-håller-på-att-ta-över-Sverige, är inte bara att man tar religionen och dess representanter helt ur sitt sammanhang, men även att man riskerar spä på islamofobin som främlingsfientliga krafter försöker skapa i Sverige. För att diskutera religion, och kanske framförallt Islam som blivit så stigmatiserat, krävs det tolerans och nyansering. Självklart ska extremistiska krafter som syftar till att kontrollera och förtrycka människor motarbetas, men det får aldrig ske på bekostnad av en större majoritet troende som inte har något att göra med de radikala krafterna. Tvärtom skapar islamofobin mer extremism eftersom det understödjer radikala krafter som gör anspråk på martyrskap och ett ”vi-och-dom” tänk. Det är med andra ord rent kontraproduktivt att sprida rädsla om den näst största religionen i vårt land. Kritiska ska vi alltid vara, men balansgången mellan islamofobi och idén om frihet från förtryck är dessvärre hårfin. Skärpning SVT, kan ni inte bättre!?
Nästa kurs, internationell politik, har redan satt igång. Jag åt lunch med ett par vänner för en stund sedan, och vi pratade lite om tillvaron sådär i allmänhet. Luften går lätt ur en efter så intensiva perioder med plugg och annat som ska hinnas med, men det är bara att hoppas på nästa projekt, kurs eller vad det nu är som ska göras. Tempot, utan att använda borgarnas begrepp ”livspusslet”, börjar bli ett allt större bekymmer för människor. Jag tror verkligen inte att det är svårare att leva idag rent fysiskt, men det ställs högre förväntningar på oss att lyckas inom livets alla områden. Kravlistan för vad som ska uppfyllas om man ska vara ”lyckad” blir allt längre, och som kvinna ska man helst uppfylla allt på en gång. ”Duktig flicka” -syndromet har blivit ett för stort problem idag för att politiken ska kunna bortse från det. Skolpolitik, skönhetsideal, konkurrens och ett hårdare samhällsklimat späder på den ångest många unga människor bär på. Kanske är det här konsekvenser av postmaterialismen, när fler aktivt strävar efter självförverkligande.
Jag vill inte leva i ett hänsynslöst kravsamhälle där människor går in i väggen på rullande band och det är slut på andra chanser. Det här är en fråga som är viktig och högst aktuell, kanske främst för ungdomsgenerationen. Det är heller ingen fråga som ska lämnas åt högern, som istället för talar om ”livspussel” och pigavdrag.
Det är så svårt att vakna nu för tiden. Det blir ännu värre eftersom jag numera börjat träna på morgonen, sådär lagom i vintermörkret. Ska jobba på tajmingen. Längtar i varje fall till årets julfirande som ser ut att kunna bli riktigt bra! Har lyckats pussla ihop en skaplig familjekonstellation och får dessutom fira med lillasyster i år, så det ser jag fram emot.
Julen ser dock inte lika ljus ut för alla. Ensamma, fattiga och utslagna blir särskilt påminda om sin utsatta situation när julhysterin ligger över oss. För arbetarna på Ericsson i Gävle blev julklappen nerläggning och uppsägning. Mer än 1000 arbetare kommer att förlora sina arbeten, och det kommer få stora konsekvenser. Min pappa blev själv av med jobbet när Ericsson lades ner i Norrköping för många år sedan, och har inte fått ett arbete sedan dess. Arbetslösheten är brutal, den bryter ner självkänslan och tär på familjer som tvingas kämpa för att klara sig till slutet av månaden. Detta har vi att tacka kapitalismen och marknadens ansvarslösa maktutövande. Arbetarna får betala priset för nergångar och uppgångar medan kapitalisterna myser tryggt i sina lyxvillor även denna jul.
Jag har tecknat en prenumeration för att få ta del av UppsalaDemokratens återtåg. Det är på tiden att Uppsala åter får en röst som kan väga upp det borgerliga mediemonopolet. Läs mer om tidningen här och teckna själv en prenumeration här. Själv väntar jag på att det första numret ska trilla ner i brevlådan 12 februari!
